Är hemmavid ikväll. Pallade inte hitta på något efter att ha hjälp min kära mormor & morfar att flytta hela dagen. Eller de hade hyrt in fyra kralliga flyttkarlar och gjorde grovjobbet, men jag var med & packade upp & flyttade runt & hej & hå. Bl.a. packade jag upp deras finporslin & -glas. HERRE GUD! Behöver man verkligen 7 olika sorters 7 centiliters kaffekoppar till 7 sorters kakfikat? Jag lovar, totalt har de säkert 114 äggkoppsstora kaffekoppar med antingen guldkant eller rosor eller båda. Fattar inte. För att inte tala om alla sherry-, snaps-, likör-, tumbler-, congnac-, portvins-, martini- & glögglas. Ett annat sätt att tala om hur mycket proslin & annat de har: en flyttgubbe berättade att de hade använt 60 kg psalmbokstunnt skyddspapper för att slå in allt. SEXTIO KILO!
Verkar ha börjat med en ovana att skriva vissa ord i versaler. Förlåt, ska sluta med det. Vill bara tillägga att jag håller av min mormor & morfar oerhört mycket. Min morfar är grymmast, 89 bast & gjord av stål. Är jag en tiondels så pigg & alert när (om!) jag blir 89, ska jag servera alla mina 114 vänner en pytteliten slurk välsmakande java.
Jag cyklade precis över Västerbron efter att ha gått Reimers runt med grymmaste Gunilla:
http://www.flickr.com/photos/ericwahlforss/488854591/in/photostream/
Vilka riktiga idioter det finns. Borde ringt snuten så att de stod & väntade på honom/henne vid Västerbrons fäste. Han/hon är nog iaf glad nu, bron är helt igensmetad av bilar, bussar & ekipage från Circus Victoria (!). Ser rätt fint ut så här på avstånd. Som en ringlande, rödlysande orm.
Uppdatering: Ett litet “detektorfel” verkar vara boven i dramat.
Sparat under: barcelona
Har precis kollat klart på 25th hour på fyran. Hela filmen, inklusive reklampauser & 22-nyheterna. Kan inte komma ihåg sist jag såg en hel långfilm på tv. Det var nog sommaren där år 2001 kanske, första sommaren jag jobbade på Kohpan & jag bodde i min lilla studentskrubb på Norra Stationsgatan. Då sände ztv en långfilm varje natt runt ettsnåret, precis lagom till när jag kom hem från jobbet. Det var så skönt att komma hem, duscha av sig den sötsura såsen och chilla framför en halvdaskig actionthriller från -96 medan solen gick upp utanför fönstret, bäddande in Essingeleden & KI i ett fint rött skimmer. Jag kommer ihåg den tiden som en rätt lycklig tid, upptäckte en ny värld, krogvärlden, och lärde känna en massa nya människor. Kanske är det bara en efterkonstruktion och jag bara kommer ihåg det roliga sakerna. Svårt att säga.
Sparat under: barcelona
Hittade en skön sida idag, där man kan ladda ner mp3:or med folk som pratar om lite olika ämnen. Perfekt för en annan med ett koncentrationsspann på 20 sekunder att lägga över i mobilen eller iPoden & lyssna på på väg till plugget.
F.ö. har mitt sår i handflatan blivit infekterat & en sån där röd rand har börjat krypa uppåt på underarmen . Så att du vet, när jag dör av blodförgiftning, att det var ditt fel, Jån.
Sparat under: barcelona
Har fått en del undringar om den här sidan, vad som ska hända med den. Vissa tjatar mer än andra. Det är lite gulligt. Det känns lite konstigt att fortsätta skriva om vad jag pysslar med när jag talar dagligen med i stort sett alla som jag skrev för förut. Och jag har inte så mycket annat att skriva om egentligen. Det är mitt stora problem, jag saknar en hobby. Kanske skriver jag något någon gång, när jag är full eller så.
Sparat under: barcelona
Planet är 1,5h timme försent. Det är som att staden inte vill låta mig åka. Jag är bakis som ett djur & har sovit 3h. Men det gör inget, jag är glad ändå. Sitter här i solen & slösurfar bort tiden. Har inte betalat för internet senaste fyra månaderna, så lite kan jag kosta på mitt berorende. Igår hade vi slutredovisning ute i förorten hos HP (gick strålande, de skrattade & antecknade om vartannat. Tog som ett gott tecken.) & sen hade vi avslutningsmiddag på en restaurang i Eixample. Maten var kass, men det gjorde ingenting. Sällskapet var grymt. Mina lägenhetskompisar var med också, de är också grymma. Jag kommer verkligen sakna några av dem. Ni kommer säkert få höra om dem då & då framöver.
Sjukt konstigt hur fort tiden går. Snart är jag hemma. Lite tråkigt men mest skönt. Tack Barcelona. Vi har brottats & fajtas, gått vilse, varit ensamma & ledsna tillsammans. Men vi skiljs som vänner. Och jag kommer tillbaka, jag lovar. Un beso!
Sparat under: barcelona
Den sista hela veckan i Barca är snart till ända. En resumé (till tonerna av Peter Tosh):
I måndags fick vi äntligen redovisa vårt projekt som vi pysslade med under hösten tillsammans med barnvagnföretaget Play. Vi skulle egentligen ha redovisat precis i början av det här året, men den ansvarige på Play gick in i nåogn vägg. Jag gjorde en klassisk mellanstadieredovisning, läste i stort sett direkt från mina papper eftersom jag (som vanligt) inte hade förberett mig tillräckligt. Men det gick bra ändå, de visade i alla fall inte något öppet missnöje. Resultatet av mitt projekt var ett portabelt skötbord som unga, urbana föräldrar kan ha med sig på ryggen & sen ställa upp på toan på restaurangen eller i bungalown på resorten. Jag är väl så där halvnöjd med själva idén, men med tanke på att jag inte riktigt var med i matchen i början av terminen (pga språksvårigher, byte av lägenheter mm) så är det lugnt.
Direkt från redovisningen till att möta David & Maria på Estacio Franca. Som sista besöket här i Barca kom de med stora leenden på läpparna & klipp i sight seeingstegen. Tyvärr hann jag inte hänga så mycket med dem på dagarna eftersom jag var tvungen att plugga, men vi hann med ett par riktigt grymma middagar på kvällarna. På tisdagskvällen bjöd de mig på Re-Pla i Born som tack för taket över huvudena. Tre rätter med dessertvin & hela faderullan. Fantastiskt gott! Jag åt kött, medium rare oxfilé. Älskar verkligen kött. Marias grillade tonfisk var också grym. Och chokladfonduen! mmmm! Vi bestämde där & då att det här ska vi fortsätta med, gå ut & äta riktigt gott. Tack för att ni kom, det var verkligen supertrevligt!
I fredags bestämde mina klasskamrater att jag skulle ha avskedsfest hemma hos mig. Jag lagade pannbiffar & potatismos till allihopa & så tog Tamara & Pascual med sig varsin tortilla. Det var en mycket trevlig kväll, kommer sakna dem när jag har åkt. Senare på kvällen gick vi till Razzmatazz & dansade så att svetten stänkte till Vitalic. Det var ett sånt sjukt drag! De spelade i den största salen & det var proppfullt till sista kvadratcentimetern. De sprang fram till kanten & gjorde en massa rockposer & juckade & hade sig. DJ’n är verkligen den nya rockstjärnan. Nu ska jag mejla & fixa lite inför hemflytten. På fredag smäller det.
Sparat under: barcelona
Thomaso säger (17:41):
det ska bli så skönt att komma hem, så du inte anar
Lia säger (17:42):
det ska bli skönt att få hem dig!
Thomaso säger (17:43):
åh tack!
Lia säger (17:43):
jag är svettig om fötterna
hur går det med anastelle då?
är ni bästisar nu?
Thomaso säger (17:44):
haha, well så bra man kan bli utan att träffas, antar jag.
Lia säger (17:44):
hahaha
aa
juste ni har ju bara setts en gång
Thomaso säger (17:44):
mm
Thomaso säger (17:45):
å vi pratade inte alls mkt
den ggn alltså
Lia säger (17:45):
nä
du hade sagt att hon inte alls var så läskig
Thomaso säger (17:45):
mm, precis
Lia säger (17:45):
hihi
Thomaso säger (17:45):
och tack vare att du sa att hon tyckte det var gulligt så började vi chatta osv
Lia säger (17:45):
mina händer fryser
det är kallt här inne
Lia säger (17:46):
nu mörschar jag värmen
Thomaso säger (17:46):
bra där!
Lia säger (17:46):
tack vare migg!
mig
Thomaso säger (17:46):
mm
du fick jåni, jag fick stelly
schysst byte, tycker jag
Lia säger (17:46):
aa
aa
haha
Thomaso säger (17:46):
eller vi har ju alla varandra
Lia säger (17:46):
lika värde liksom
ja
Thomaso säger (17:46):
mm
Sparat under: barcelona
Jag gick in en sovfas. Nu är jag ute igen, efter att ha sovit 11h två nätter i rad, och ändå ha suttit & nickat till konstant på lektionerna. Tror att det har att göra med att jag käkat jäkligt dåligt också. Det är svårt när jag äter frukost runt kl 13, går hemifrån runt kl15 för att träffa min grupp i plugget & sen har lektioner till kl 22. Däremellan ska man helst äta något redigt & nyttigt, men det är omöjligt i den här stan. Om man tröttnat på saggig kebab finns det bara banan & kakor från kvarteraffären kvar, typ. Snabbmatskulturen är otroligt underutvecklad i den här stan, jag har hittills bara stött på tre McD i hela stan (som har 2,5 miljoner invånare), och alla ligger precis där turistströmmen är som starkast (Ramblan & Sagrada Familia). Inte för att jag diggar McD, men det visar liksom läget lite. En tysk tjej jag träffade en gång sa att det berodde på att alla fortfarande lagar & äter mat hemma. Den spanska gatumatskulturen är icke-existerande. Det kan låta verkligen fint, även om det drabbar mig när jag stapplar hemåt efter 8h utan riktig mat.
Idag har jag varit superduktig två gånger! Första gången var i plugget. Vi hade en gästföreläsare från Smart Design, han pratade om deras samarbete med HP och så. Smart verkar verkligen vara ett grymt ställe att jobba på, och jag hade redan tänkt att det vore guld om man kunde få göra typ ett litet ex-jobb där i höst. Så under hela hans föredrag satt jag & tänkte på att jag skulle gå fram efteråt & hälsa på honom & fråga lite. Få in en fot liksom. Helst hela benet. Så när han var klar & alla klappade händerna var det dags! Jag satt längst in i vid väggen i en rad av fyra pers & för att komma ut skulle jag verkligen behöva klämma mig förbi & skapa en massa stök. Jättejobbigt för en liten svensk utbytesstudent. Och medan jag satt där & våndades & handsvetten rann höll Smart-killen på att packa ihop & ge sig av. I min hjärna flög tankar som “äsch, jag kommer ändå inte få komma till dem” eller “jag kan mejla & säga att jag var på föreläsningen, kanske han ger mig en chans trots att han inte har en aning om vem jag är….” runt runt. Men så helt plötsligt, kom jag & tänka på vad grymmaste Stelly lärt mig för några dagar sen, när vi pratade om hur dålig jag är på att ragga. Hon sa:
“Vad vinner du på att vara blyg? Inget. Vad förlorar du på att vara blyg? Massor.”
Så jag stormade upp & trängde mig förbi & haffade honom precis när han gick förbi min bänkrad. Några snabba ord senare hade jag hans kort i handen! Så enkelt! Alla klasskamrater var så sjukt avundsjuka efteråt, haha. Det är inte på långa vägar klart, men milsvitt närmare än i morse. Ska mejla i helgen & förklara lite mer vad jag vill osv.
Den andra grejen var kanske inte lika världsomvälvande, men dock ett stort steg för Señor Konflikträdd (Miedoso de conflicto? Finns det uttrycket på spanska ens? Folket som lever med näven i luften & känslor isf kläder på kroppen.). Ok, så här: de senaste tre morgonarna har jag blivit väckt runt halv nio av att min compañero de piso Sara trippar runt i sina boots utanför min papp-tunna dörr. Fram & tillbaka, fram & tillbaka, i takt med att min irritation växer. Så idag, stärkt av mina otroliga framgångar i plugget, sa jag det till henne. För vad tjänar jag på att inte säga något? Ingenting. Vad förlorar hon på att jag säger det? Ingenting. Visst, hon tyckte det var jättejobbigt att jag har blivit väckt, men efter att jag på min knaggliga spanska övertygat henne om att det var lugnt & jag förstod att det inte var med flit så var allt frid & fröjd. Hon får hasa runt i sina tofflor i tio minuter till & jag får sova vidare. Inget mer med det. Så enkelt! Jag ska bli världens mest oblyga kille när jag kommer hem. Ska försöka i alla fall. Fast det där med att ragga kommer jag nog aldrig lära mig… Hem kommer jag förresten om ganska exakt två veckor och tio timmar. Vi ses då!
Sparat under: barcelona
Vilken helg! Haha, så sjukt kul! Jag har inte ett enda tråkigt minne. Det började med att Ziad ringde på onsdagskvällen & berättade att han precis bokat en biljett ner till morgonen efter. Så han var här & preppade medan jag var ute i förorten & redovisade lite för HP (eller jag slapp säga något alls. De ville inte höra min del av presentationen, haha). Jag lyckades precis hinna hem till att Johan, Jock & Jåni kom innanför dörren. Efter kramkalas hände bl.a. (inte i kronologisk ordning, men spillerill): tapas & sockerdrickscava, sunkbar på Plaza Tripi, Absinth i Raval, nattmat av den nakne libansen, piratbar med gässkrattsmannen, kalsongdans i sängen, handgjorda skor-shopping, kulturbesök på chokladmuseet, Green Velvet & Apparat på Razz, utkickade ur kön till Moog, tjacktjejshamburgarvolleysmash ur Johans hand på Jånis rygg, Sagrada Familia, Champagnerian med 2,80€/cavaflaskan, café amb llet på Passeig de Born. Bland annat. Allt flyter ihop till en enda stor rolighetsmassa. Tack, vi ses snart där hemma!
Appråpå hem, det ska bli så skönt att flytta in i min egna lägenhet snart! Slippa se & gå i andras smuts & inte behöva fixa upp efter andra. Idag (eller igår natt antagligen) t.ex, hade någon nöt inte stängt frysen så den var helt igenfrostad. Gick inte att stänga dörren ens för all is. Var tvungen att gå Basic Instinct på mofo’n med en skruvmejsel & all mat har fått ett lager frasig is runt sig. Missförstå mig inte, de jag bor med är superschyssta & jag kommer verkligen bra överens med dem. Vi har nog bara lite olika syn på det här med renlighet & städning. Jag inser ju att det inte är någon idé att tjata på dem eller så. Det är ju jag som störs av det & vill jag ha det rent får jag städa. Vi har fått en huskatt nu också! Sara som flyttade in 1 feb hade med sig lilla Missi (eller något liknande, betyder “kissemissen” på Katalán), ett 4 månander gammalt socialt monster på 2 kg. Hon sov med oss grabbar några nätter. Eller mest på mina ben. Kanske ska skaffa en liten sån där när jag kommer hem.
Appråpå hem än en gång: mamma & Henning flyttade från mitt barndomshem i lördags, den stora vita villan ute på Tyresö. Det var där på uppfarten jag lärde mig cykla. Där höll jag nästan på att starta en gräsbrand när jag kanske var 9 år & eldade upp en skolbok i svenska som hemska Gun hade tvingat oss skriva fint i. Det var där jag blev jag. Fast jag känner faktiskt ingenting nu när jag vet att jag antagligen aldrig kommer se det huset igen. Jo, lättnad kanske. En anledning mindre till att behöva vänta på bussen i blåshålet Gullmarsplan. Ända sedan jag råkade hamna i bråk med skolans tuffaste kille, (Alex hette han, f.ö. första gången jag var full också) på valborgsmässoafton i åttan & total utmobbbning som följd har jag inte många bra tankar om eller minnen från min uppväxtort. Sen när jag flyttade in till stan & Åsö & träffade riktiga, bra, fina människor förstod jag vad jag hade missat innan. Tack mamma, för att du övertalade mig att gå Åsö isf Tyresö gymnasium. Mitt livs bästa val.
